Sagans förtrollade värld
Under mitt liv har jag närmat mig naturen alltmer, och i naturen känner jag mig indragen i en främmande värld.
Med inspiration därifrån har jag skrivit olika sagor med metaforiskt invävda budskap om livets och universums principer.
Godkänd för f-skatt
Kontaktuppgifter

Mer om mina tjänster

Jag kan berätta sagor som utspelar sig såväl i nutid som i ett okänt förflutet. De kan även anpassas för en vuxen målgrupp, eller för barn. Berättande kan även kombineras med guidade vandringar i skogen.

Stjärnskådning

Jag kan även anordna stjärnskådarkvällar där jag berättar om mytologin bakom de olika stjärnbilderna på himlen, och med lite tur får vi se en stjärna falla eller rentav ett ufo.

Priser

Ca 500 kr per föreställning inkl. moms.

Är livet en dröm?

I våra drömmar talar vårt undermedvetna med oss genom olika symboler. Men även i vårt vakna liv så kommunicerar vårt undermedvetna ständigt med oss, genom olika upplevelser som utgör symboler. Detta är vad man förr kallade för omen och tecken, eller skrock. Man kunde t.ex. tro att om man såg en svart katt korsa vägen, så betydde det otur. Det stämmer att det finns ett samband mellan fysiska upplevelser i nuet, och framtida upplevelser (som vårt undermedvetna känner till), men i stället för att upplevelsen i nuet leder till den framtida upplevelsen, så är det snarare tvärtom, att den framtida händelsen frammanar händelsen i nuet som en symbol av sig själv. Detta är en form av omvänd kausalitet, att framtiden skapar en händelse i nuet, snarare än att nuet leder till en händelse i framtiden.

Jag tror att sagor långt tillbaka i tiden spelade en viktig pedagogisk roll för att undervisa de yngre generationerna om abstrakta metafysiska koncept, metaforiskt invävda i sagor. Barn har ofta en livlig fantasi, men är det verkligen bara fantasi? Eller hämtar de omedvetet inspiration från andra världar, som existerar parallelt med vår egen?

Möten med naturväsen.

I dagens moderna värld ter sig naturväsen som något väldigt avlägset. Men desto påtagligare blir det, om man betänker att det faktiskt finns en idag levande släkt, som säger sig delvis härstamma från en jätte som levde för flera hundra år sedan. Jag kommer inte ihåg namnet just nu, men skulle jag komma på det, så skriver jag det här.

Jag har i mitt liv mött många människor som berättat om möten med tomtar och vättar. Och i så gott som samtliga fall var de barn när de hade dessa upplevelserna. Kan det vara så att barn är mer öppna inför de världar i vilka naturväsen existerar, eller är vi vuxna alltför intimiderande för att de ska våga visa sig? Även vuxna har i vissa fall fått sin beskärda del av kontakter med småfolket. En ung man berättade en gång för mig att det i hans familj gått en släkthistoria om en förfäder som skall ha arbetat som mjölnare för sisådär 100 år sedan. Denne mjölnare hade i sin kvarn en "hustomte", som hjälpte honom på olika sätt. Höll han på att försova sig, kom tomten och väckte honom, och började det att brinna, blev han också väckt så att han kunde släcka branden i tid.

Rebecka Vik är en svensk geomantiker (en person som känner av energier i marken), som utforskat naturväsensvärlden och skildrat sina upplevelser i flera böcker. Själv har jag aldrig sett tomtar eller vättar. Däremot har jag haft många oförklarliga, märkliga, och kanske övernaturliga upplevelser i naturen, och detta är något jag gärna berättar om i samband med uppdrag som berättare.

Trollkarlar och storsjöodjur

Merlin är den kanske mest kända av alla sagotrollkarlar. Men även i Sveriges mytologiska flora finner man en och annan trollkarl. Ett exempel är Kettil Runske som enligt gamla sägner var en trollkarl, som medelst trollrunor band storsjöodjuret i storsjön. Han blev osams med sin onde lärjunge Gilbert, som han nedkallade i ett hål. På Kumlaby äng i Östra Visingsö finns ett gyttjehål kallat Gilberts hål som sägs vara detta hål. Men enligt Olaus Magnus, 1555, så placerades Gilbert i en grotta en halv mil söder som det som kallas Gilberts hål. Grottorna är i dag igenrasade, belägna strax norr vid stranden om öns sydöstra udde. Enligt sägnen skall Kettil vara begravd i Ölanda, ungefär mittemellan Vänern och Vättern.